Bente Danielsson – Storyteller, manusförfattare, skådespelare, skribent, föreläsare, workshopledare

Att vara gud.

Njutningen i att vara berättare är att få leka gud en stund. Men betydelsen av berättelse och narrativ är ingen lek. Det har väl sällan varit tydligare än nu i världen att den som tar makten över berättelsen också får den faktiska makten. Det gäller i det stora men också inom oss själva och det förra på grund av det senare. Det som får oss att agera och ta beslut är de berättelser vi drar för oss själva. Den som kan trolla med mina inre stories kan påverka mig, den som kan trollbinda mig styr mig.
Storytelling är ett magiskt verktyg och magin kan vara vit eller svart.

 

Vad jag gör

Storytelling, alltihop

Min grund står i dramatik och skådespeleri. Lust och nyfikenhet har sedan fått styra vägen till stand up comedy, pedagogik, musik och journalistik. Med utflykter till PR, kommunikation och marknadsföring och sedan tillbaka till att skriva dramatik för tv. Det kan låta som olika yrken att bemästra men det är storytelling, alltihop.

Fiction

/ tv

Det jag har skrivit har visats på SVT, TV4, NBC och TV3 och jag har jobbat tillsammans med produktionsbolag som Jarowskij, FLX, Eyeworks/Warner och just nu har jag uppdrag som huvudförfattare för Filmlance. Produktioner till exempel Welcome to Sweden säsong 2, Inte ok säsong 2 och utveckling av sitcom. Vill man ha lite av mina tips och tankar kring att skriva komedi och sitcom kan man kolla här, på sajten Hundra sorters bläck.

/ teater, scen, stand up, musik

Jag är särskilt stolt över showen Fake it til you make it som jag skrev och gjorde på Nalen och Mosebacke, med stand up och låtar.

Jag är förresten lika stolt över Barnvagnskabaré på Riksteatern. En föreställning om att bli förälder som publiken kunde ta med sin bebis till. Manus (tillsammans med Lotta Östlin Stenshäll), musik och låttexter.

Jag har också översatt den svarta komedin Dinner/Middag av Moira Buffini (Columbine förlag), Riksteatern.

/ skådespeleri, regi, produktion

Jag har gjort en rad roller i tv, film och på teater, regisserat och producerat för scenen. För detaljer, hör av dig eller kika på imdb.com och i artistkatalogen.com

/ skönlitteratur

Javisst! Ett par projekt under arbete, ett i slutfas och ett i sin linda.

En sak till!

Jag gillar att jobba ihop. Att utveckla mina egna idéer tillsammans med andra och att hjälpa till att utveckla andras. Jag kan ofta se vad som behöver göras om jag kommer utifrån in i ett material.

Gillar du också att jobba ihop?

Nonfiction

/ projektledning film och tv

Just nu projektleder jag Manuskonventet / The Sweden Script Convention för Filmregion Stockholm – Mälardalen.

/ journalism och sånt

Jag har skrivit artiklar, krönikor och reportage för bland annat Expressen, Aftonbladet, Aftonbladets Sportmagasin S, SvD och teatersajten nummer.se.

/ storytelling på företag, PR och opinionsbildning

Medveten storytelling gör dig till protagonist i mediedramaturgin. Om vi delar samma grundvärderingar (allas lika värde till exempel) hjälper jag dig gärna med ditt företags berättelse. Jag drev det strategiska arbetet med PR och opinionsbildning för nätverket Barn i behov, ett ideellt arbete som ledde till att skollagen ändrades. Som en del av det arbetet gjorde jag också podden Barn i behov. Här är några debattartiklar som jag skrev, den första var en av Aftonbladets mest delade det året.

Vad gör ni med våra ungar, Jan Björklund?
Stödet till eleverna måste följa med in i klassrummet
Alla får betala när våra barn inte klarar skolan

Jag kan också producera events hands on. Som research, utbildningsdagar och företagsfilm för att identifiera och förändra företagskultur, liksom presentationsteknik och manus för ledare. Det har jag gjort för PwC tillsammans med Toni Wilkens på Improvia.

Vi producerade också galan som korade årets kvinnliga företagare 2013, Beautiful Business Award, för Tillväxtverket, PwC och Driftig.nu.

/ föreläsningar, workshops, manuskonsultationer

Jag har hållit uppskattade föreläsningar och workshops i storytelling/dramaturgi och humor, om att skriva manus för skådespelare, om storytelling som värdegrundsarbete och om röst och kropp för chefer, skådespelarelever och privatelever. Jag hjälper också till med manuskonsultationer: 0708-669 110

Kunder och samarbeten events, föreläsningar och workshops

  • Filmregion Stockholm – Mälardalen
  • Forsbergs reklamskola (copywriting)
  • Biskops Arnö (manusförfattare)
  • Resultatbolaget AB
  • Stockholm Barn & Ungdom AB
  • PwC
  • Improvia AB
  • Tillväxtverket
  • Driftig.nu
  • Mameluck Produktion AB
  • Stockholms Elementära Teaterskola AB

Om mig

En snabb bio

Jag är utbildad till skådespelare på Teaterhögskolan i Göteborg och ytterligare utbildad i manus på Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska institutet, numera Stockholms dramatiska högskola. Jag har arbetat som skådespelare på tv, film och teater, men också producerat egna föreställningar och regisserat. På sista tiden har jag jobbat som manusförfattare med slagsida mot humor men skriver gärna i alla genrer.

Ett enormt idéflöde, en ohejdbar vana att betrakta omvärlden ur berättarperspektiv och ett passionerat intresse för dramaturgi och berättarteknik är det som driver mig. Till det kommer möjligheten att både få bidra med vit magi och att få leva fler liv än mitt eget.

Jag blir lycklig av att jobba i projekt med hög ambitionsnivå och svävar på moln när jag dessutom får jobba med snälla människor som vågar ha garden nere.

När jag inte jobbar ägnar jag mig åt familjen med tre barn, gärna tillsammans med mina favorithobbies hästar och utförsåkning. Springer långdistanslopp nån gång ibland också, bara för att.

En storytellers uppväxt

Jag har många minnen från barnvagnen i olika demonstrationer, att jag satt med en röd flagga i handen och ropade ”Chile, chile, solidaritet!”. Politiska fångar var ett vanligt samtalsämne vid matbordet hemma. Mamma och pappa var medlemmar i den lokala Amnestyföreningen i Kungsängen och kulturakademiker. En stor del av barndomen spenderade jag på Liljevalchs och på Kulturhuset, istället för barnvakt placerades jag i barnverkstan, på Unga Klaras föreställningar (Åh – ”Urcellen Ellen”!) eller i lyssnargropen på Läsesalongen med sagor på vinyl. Jag hjälpte också till med utställningar som mamma gjorde, jag fick måla scenografi och så. Snart hittade jag överallt i Kulturhuset, kände till de hemliga gångarna mellan fönstren mot

Sergels torg som tog en till annars låsta rum. Jag hade tillgång till Kulturhusets hela utbud, kunde smyga utanför artisttoan och höra Thåström kissa när Imperiet skulle spela i Hörsalen.

Mamma var feminist. Pappa var mer intresserad av gravfält.

Mamma var feminist och sa till mig som åttaåring när jag blev slagen i skolan ”Slå tillbaka! Som kvinna måste man kämpa”. Det hindrade henne inte från att sjunga oerhört sexistiska gamla schlagers för mig …

Vill du läsa mer, ganska mycket mer, om varför jag gillar att berätta historier, klicka på läs mer!

… vid läggdags: ”Hon drömde just som flickor brukar drömma allra mest: hela livet som en bröllopsfest”. Mamma och pappa läste för mig varje kväll. Mamma läste Bröderna Grimm och Det blåser på månen. Pappa läste Odyssén och Sagan om Ringen. Och berättade historier om historia. Att åka bil några mil (kulturbilarna Renault och Citroën naturligtvis) kunde ta en hel dag, man måste stanna på varenda gravfält och vid varje kyrka längs vägen. Pappa berättade om vad som kanske hade hänt bland griftgångarna och kapitälen så att man såg det hända i detta nu framför sina ögon.

Mamma hade trots sin rödhet vissa rester av smygborgerliga ideal kvar från sin egen bakgrund och satte mig ohyggligt tidigt i balettskola och med pianolektioner. Detta var dock dömt att misslyckats eftersom hon också gett mig första silen i form av Unga Klara, Tältprojektet med Nationalteatern, Vi betalar inte, vi betalar inte! på Fria Pro och Jösses Flickor på Klarateatern.

Syokonsulenten hade fel. Tack och lov.

Eftersom min barndom utspelades under en tid när ingen brydde sig om var barn befann sig eller vad de gjorde när de ”gick ut”, liksom att ingen kom på tanken att barn skulle behöva aktiveras eller underhållas, vandrade jag mycket omkring ensam i ett moln av fantasier. Förutom hästar var jag bara intresserad av teater och av att hitta på stories. Min första stora succé blev Svenssons julafton, en 20 minuters komedi i tre akter som jag skrev, spelade i och regisserade fast jag inte visste att det hette så. Jag gick i sexan och snart skulle jag återvinna min scenkostym som punkutstyrsel. (Min punkidentitet blev synnerligen misslyckad. Brun kritstrecksrandig kostym var inte godkänd som punktjejsklädsel av punkministeriet. Här föddes mitt intresse för normkritik.) Nästa artistiska stora framgång kom redan i sjuan, det var en pjäs om kapprustning som Svenska Freds kom och såg och bjöd in till fredsfestival i Hagaparken. Nu visste jag vad jag måste jobba med när jag blev stor.

Som ett långt finger till syokonsulentens ”Där kommer du aldrig in, gå tvåårig ekonomisk linje istället” kom jag in på Teaterlinjen på Södra Latin och livet började på riktigt. Två år senare fick jag parallellt med skolan jobb som scentekniker på Stockholms stadsteater, i ett undantag från att man måste vara 18, och som 19-åring kom jag in på scenskolan. Eller Skådespelarlinjen vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg som det hette då.

Tydliga karaktärsdrag.

Jag har aldrig tvivlat på min begåvning som skådespelare men på och efter scenskolan blev det en chock vad jag behövde leva upp till utöver själva skådespeleriet. Jag som trodde att jag skulle gestalta olika sorters människor upptäckte plötsligt att det mest var en viss sorts människa som skulle gestaltas av en kvinnlig skådespelare och då var jag fel typ. Det hjälpte inte att jag var lite lik Lena Olin i ansiktet, det var ju kroppen det hängde på. Jag blev lite mer rätt typ en period när jag blev anorektisk. Då fick jag rollerbjudanden men orkade inte hålla fast vid självsvälten tillräckligt länge för att slå igenom.

På scenskolan i Göteborg hade vi i alla fall fantastiska lärare i dramatisk analys, text och ett ämne som heter Yat, rörelsepsykologi, och det älskade jag. Det var teori kring hur man bygger en karaktär, hur den pratar, rör sig, motiveras, hanterar motstånd och samspelar med andra. Vi fick skrivläxor. Man skulle skapa karaktärer och drivkrafter enligt Yat-teorin och låta dem mötas i en scen. Jag älskade lektionerna men förbannade denna läxa eftersom jag som en person med skrivambitioner inte ville släppa ifrån mig något dåligt och schematiskt och läxan blev tidskrävande. Vi hade ju redan lektionstid 8-17 plus repetitionstid utöver det. I efterhand är jag tacksam mot handen som agade mig: skrivövningen gjorde mig kanske inte till en bättre skådespelare men det var där jag började lära mig skriva dramatik.

To be continued…

… vid läggdags: ”Hon drömde just som flickor brukar drömma allra mest: hela livet som en bröllopsfest”. Mamma och pappa läste för mig varje kväll. Mamma läste Bröderna Grimm och Det blåser på månen. Pappa läste Odyssén och Sagan om Ringen. Och berättade historier om historia. Att åka bil några mil (kulturbilarna Renault och Citroën naturligtvis) kunde ta en hel dag, man måste stanna på varenda gravfält och vid varje kyrka längs vägen. Pappa berättade om vad som kanske hade hänt bland griftgångarna och kapitälen så att man såg det hända i detta nu framför sina ögon.

Mamma hade trots sin rödhet vissa rester av smygborgerliga ideal kvar från sin egen bakgrund och satte mig ohyggligt tidigt i balettskola och med pianolektioner. Detta var dock dömt att misslyckats eftersom hon också gett mig första silen i form av Unga Klara, Tältprojektet med Nationalteatern, Vi betalar inte, vi betalar inte! på Fria Pro och Jösses Flickor på Klarateatern.

Syokonsulenten hade fel. Tack och lov.

Eftersom min barndom utspelades under en tid när ingen brydde sig om var barn befann sig eller vad de gjorde när de ”gick ut”, liksom att ingen kom på tanken att barn skulle behöva aktiveras eller underhållas, vandrade jag mycket omkring ensam i ett moln av fantasier. Förutom hästar var jag bara intresserad av teater och av att hitta på stories. Min första stora succé blev Svenssons julafton, en 20 minuters komedi i tre akter som jag skrev, spelade i och regisserade fast jag inte visste att det hette så. Jag gick i sexan och snart skulle jag återvinna min scenkostym som punkutstyrsel. (Min punkidentitet blev synnerligen misslyckad. Brun kritstrecksrandig kostym var inte godkänd som punktjejsklädsel av punkministeriet. Här föddes mitt intresse för normkritik.) Nästa artistiska stora framgång kom redan i sjuan, det var en pjäs om kapprustning som Svenska Freds kom och såg och bjöd in till fredsfestival i Hagaparken. Nu visste jag vad jag måste jobba med när jag blev stor.

Som ett långt finger till syokonsulentens ”Där kommer du aldrig in, gå tvåårig ekonomisk linje istället” kom jag in på Teaterlinjen på Södra Latin och livet började på riktigt. Två år senare fick jag parallellt med skolan jobb som scentekniker på Stockholms stadsteater, i ett undantag från att man måste vara 18, och som 19-åring kom jag in på scenskolan. Eller Skådespelarlinjen vid Teater- och Operahögskolan i Göteborg som det hette då.

Tydliga karaktärsdrag.

Jag har aldrig tvivlat på min begåvning som skådespelare men på och efter scenskolan blev det en chock vad jag behövde leva upp till utöver själva skådespeleriet. Jag som trodde att jag skulle gestalta olika sorters människor upptäckte plötsligt att det mest var en viss sorts människa som skulle gestaltas av en kvinnlig skådespelare och då var jag fel typ. Det hjälpte inte att jag var lite lik Lena Olin i ansiktet, det var ju kroppen det hängde på. Jag blev lite mer rätt typ en period när jag blev anorektisk. Då fick jag rollerbjudanden men orkade inte hålla fast vid självsvälten tillräckligt länge för att slå igenom.

På scenskolan i Göteborg hade vi i alla fall fantastiska lärare i dramatisk analys, text och ett ämne som heter Yat, rörelsepsykologi, och det älskade jag. Det var teori kring hur man bygger en karaktär, hur den pratar, rör sig, motiveras, hanterar motstånd och samspelar med andra. Vi fick skrivläxor. Man skulle skapa karaktärer och drivkrafter enligt Yat-teorin och låta dem mötas i en scen. Jag älskade lektionerna men förbannade denna läxa eftersom jag som en person med skrivambitioner inte ville släppa ifrån mig något dåligt och schematiskt och läxan blev tidskrävande. Vi hade ju redan lektionstid 8-17 plus repetitionstid utöver det. I efterhand är jag tacksam mot handen som agade mig: skrivövningen gjorde mig kanske inte till en bättre skådespelare men det var där jag började lära mig skriva dramatik.

To be continued…

Vad andra har sagt

Hon är rolig, empatisk, snäll, smart, vass och har jäkligt bra värderingar

Anna VogelProducent / Mameluck Produktion

The funny, feminist masterpiece that is Welcome to Sweden… This under-the-radar comedy is perfect for anyone who loves romance and smart humor.

sheknows.com

Barnvagnskabaré. Årets teaterupplevelse… sannerligen säger jag eder – vilken befrielse detta var! En befrielse för teatern!

Nummer.se och NSD

Skådespelerskan Bente Danielsson gör succé med den självutlämnande föreställningen Fake it ‘til you make it

Amelia

Klokt, komiskt storstadsgung. … Tiden är nu. Platsen är Stockholm. Igenkänningsfaktorn är skyhög – oavsett kön

DN

Vem vill inte se en smart kabaré som får en att skratta åt det svåra och det komiska, åt sig själv och åt livet så som det visar sig? Vilken lycka för alla er runt om i länet som fortfarande har chansen att se detta!

Nerikes Allehanda

Exempel på projekt jag har genomfört

  • Alla
  • Föreläsare
  • Manus
  • Sång
  • Skådespelare
  • Storyteller

Inte OK säsong 2

läs mer

Welcome to Sweden säsong 2

läs mer

Middag

läs mer

Storytelling workshops

läs mer

Fake it til you make it

läs mer

Barnvagnskabaré

läs mer

Världens minsta lillasyster

läs mer

Allt flyter

läs mer

Inte OK säsong 2

Inte ok är programmet som skojar om sociala koder och oskrivna regler.

Produktion: FLX
Programledare: Felix Herngren och Emma Knyckare
Producent: Robin Muhr
Regi: Isak Jansson
Manus: Adrian Boberg, Bente Danielsson, Tove Eriksen Hillblom, Erik Hultkvist, Isak Jansson, Johan Johansson, Robin Muhr, Rikard Ulvshammar
Medverkande: Annie Lundin, Emma Molin, David Sundin, Ida Wahlund, Rikard Ulvshammar m fl

 

Welcome to Sweden säsong 2

En stjärnspäckad romantisk sitcom om Bruce som flyttar till Sverige och kärleken Emma. En tv-serie skapad av Greg Poehler, producerad för svenska TV4 och amerikanska NBC. Min insats var som avsnittsförfattare på två avsnitt och staff writer på samtliga av säsongens avsnitt.

Produktion: Jarowskij/Zodiak Media
Kanal: Tv4, NBC
Producent: Johanna Bergenstråhle
Manus: Peter Arrhenius, Bente Danielsson, Ulf Kvensler, Greg Poehler, David Sundin
Medverkande: Greg Poehler, Josephine Bornebusch, Lena Olin, Claes Månsson, Christopher Wagelin, Patrick Duffy, Illeana Douglas, Amy Poehler, Aubrey Plaza m fl

Middag

Middag, eller ”Dinner” som den heter i det brittiska originalet är en svart komedi om västvärldens galenskap och den privilegierade människans blindhet.

”Replikskiftena dryper av giftigheter, sarkasmer och illvilja och är en fröjd att höra och en lika stor fröjd att slippa att själv vara en del av … I övrigt är pjäsen en intellektuell, bitande, underhållande, vass, absurd och synnerligen väl gestaltad kritik av den sortens människa som överflödet skapar … Ett fascinerande exempel på att när teater är bra är den väldigt, väldigt bra.” – Sundsvalls Tidning

Utmaning: Att med bibehållen komik och tajming översätta en blixtsnabb dialog full med filosofiska, brittiskt populärkulturella och politiska referenser till svenska.

Av: Moira Buffini
Produktion: Riksteatern
Regi: Lotta Östlin Stenshäll
Producent: Catharina Nilsson
Översättning: Bente Danielsson

Storytelling workshops

Workshops i Storytelling anpassade till deltagarnas nivå och behov, med fokus till exempel på baselementen i berättande, humor, värdegrund/marknadsföring/branding eller att skriva för skådespelare.

Samarbeten: Forsbergs reklamskola/ copy writers och Biskops Arnö/ manuslinjen m fl

Fake it til you make it

”I ‘Fake it til you make it’ delar Bente Danielsson scen med tre musiker som kompar hennes tolkningar av brasilianska sånger. Mellansnacket är här den dramaturgiska tråden. Vi guidas runt i Singel-Stockholm. Via den trendiga baren Lydmar till kvinnohälsan. Tiden är nu. Platsen är Stockholm. Igenkänningsfaktorn är skyhög – oavsett kön.” –Daniel Andersson, DN

Manus, medverkan, sång, låttexter, produktion och regi: Bente Danielsson
Bandet: Jonas Östholm (piano), Peter Johannesson (trummor), Jonas Olofsson (kontrabas)
Scen: Mosebacke, Nalen

Barnvagnskabaré

En föreställning om att bli förälder, bebisar välkomna.

”… Här är målgruppen istället föräldrarna och rummet är utformat efter deras behov. Här ska de kunna se vuxenteater utan att fixa barnvakt och utan att behöva hyssja och oroa sig – hit är de välkomna.
Sympatiskt så det förslår, särskilt som kabarén handlar just om dem just nu. Om att bli förälder, om att få tillvaron att gå ihop. Hjärna och hjärta, det intellektuella och emotionella, för att inte tala om det rent fysiska. Den förändrade kroppen, alla kilon som inte vill försvinna, ömmande bröst, ömmande rumpor. Och så oron – rädslan över barn som slutar andas, rädslan över att inte räcka till, kanske bli någon annan, den man inte vill vara…” -Norrbottenskuriren

”Årets teaterupplevelse. … sannerligen säger jag eder – vilken befrielse detta var! En befrielse för teatern! …det är en föreställning jag varmt kan rekommendera. Ställ in babysång och babysim. Ta i stället med vagn och blöja, gå och se Barnvagnskabaré.” -Nummer.se och NSD

Produktion: Riksteatern och Örebro Länsteater
Manus: Bente Danielsson och Lotta Östlin Stenshäll
Låttexter: Bente Danielsson
Musik: Covers och Bente Danielsson, Arr: Kalle Nilsson
Producent: Stefan Karsberg
Regi: Lotta Östlin Stenshäll
Medverkande: Bente Danielsson, Kalle Nilsson, Camilla Nyberg och Adam Stone

Världens minsta lillasyster

Världens minsta lillasyster spelade jag mamma till Ingrid som precis fått en lillasyster som är för tidigt född. Egon, den elake finansministern har tagit alla kuvöser från sjukhusen eftersom de inte kunnat betala hyran. Med hjälp av Ingrids dataspels-hjältinna, Litea, försöker de besegra den girige Egon.

Produktion: SVT
Regi: Erland Beskow
Producent: Anita Bäckström
Manus: Karin Gidfors och Magdalena Johannesson
Medverkande: Bente Danielsson, Jacob Ericksson, Ola Isedal, Carina Jingrot, Sofia Ledarp, Ilse Wahlström m fl

Allt flyter

I denna film av Måns Herngren om manlig vänskap, en svensexa som spårar ur och familjerelationer som sätts på prov gjorde jag en oförglömlig insats som utskällande blivande fru på balkong, hysteriskt skrattande nybliven fru och fru som vinkar hejdå vid husbil. Larrys fru that is.

Produktion: S/S Fladen Film
Regi: Måns Herngren
Producent: Rebecka Hamberger
Manus: Måns Herngren, Jane Magnusson, Brian Cordray

Kontakt

Jag gillar att jobba ihop. Gillar du också att jobba ihop?